Renaissance Artists , 1449-94  Related Paintings of Domenicho Ghirlandaio :. | Details of Totenfeier fur die Hl.Fina | Erweckung eines Knaben | Totenfeier fur die Hl.Fina | Details of Tempelgang Marias | Abendmahl |
Related Artists:
Hendrick Bloemaert
(1601 -- 1672), was a Dutch Golden Age painter. Hendrick was the oldest son of Abraham Bloemaert. His brothers Cornelis and Adriaen were also painters. In 1626 he was registered in Rome, but by 1631 he was back in Utrecht, where he registered in the Utrecht Guild of St. Luke and married Margaretha van der Eem, the daughter of a lawyer.
ulrika eleonora
Ulrika Eleonora d.y., född 23 januari 1688, död 24 november 1741, var regerande drottning av Sverige 1719-1720, dotter till Karl XI och Ulrika Eleonora av Danmark, syster till Karl XII samt kusin till August den starke, Fredrik IV av Danmark och Fredrik IV av Holstein-Gottorp. Hon gifte sig 24 mars 1715 med Fredrik av Hessen, den blivande Fredrik I, men förblev barnlös. Ulrika Eleonora föddes den 23 januari 1688 på Stockholms slott som dotter till kung Karl XI och Ulrika Eleonora d.ä. Under barndomen förbisågs hon av alla för sin äldre, livligare och mera begåvade syster Hedvig Sofia. Så snart hon blivit giftasvuxen fick hon många friare, bland andra blivande Georg II av Storbritannien och arvprins Fredrik av Hessen-Kassel. Redan 1710 begärde denne hennes hand, men deras trolovning tillkännagavs inte förrän den 23 januari 1714. Bilägret firades den 24 mars 1715. Under Karl XII:s vistelse utomlands var hon, efter Hedvig Sofias död (1708), den enda myndiga medlemmen av kungahuset inom riket om man borträknar hennes åldriga farmor (Hedvig Eleonora). I slutet av 1712 eller början av 1713 hade Karl XII tankar om att göra sin syster Ulrika Eleonora till regent, men fullföljde inte denna plan. Det kungliga rådet däremot övertalade henne att bevista dess sammanträden för att i henne erhålla ett stöd. Första gången hon infann sig i rådet, 2 november 1713, beslöts också om sammankallande av en riksdag. Det s.k. rörelsepartiet vid denna riksdag ville att prinsessan i kungens frånvaro skulle göras till riksföreståndarinna "såsom närmaste arvinge till kronan och regementet". Detta förslag motarbetades av Arvid Horn och rådet, som fruktade att svårigheterna för en ändring av regeringssättet därigenom skulle ökas. Prinsessan visade emellertid ständerna stort intresse för landets angelägenheter. I sina brev till kungen uppmanade hon honom att återvända hem och varnade honom för möjliga följder av hans frånvaro. Med hans samtycke undertecknade hon under den följande tiden alla rådets skrivelser, utom dem som var ställda till honom, för i sin egenskap av vice regent var hon ett med kungen enligt dennes uppfattning. Mera sällan deltog hon i rådets förhandlingar.
Leo von Klenze
German Architect and Painter, 1784-1864,was a German neoclassicist architect, painter and writer. Court architect of Bavarian King Ludwig I, Leo von Klenze was one of the most prominent representatives of Greek revival style. Von Klenze studied architecture in Berlin and Paris. Between 1808 and 1813 he was a court architect of Jerome Bonaparte, King of Westphalia. Later he moved to Bavaria and in 1816 began to work as court architect of Ludwig I. The King's passion for Hellenism shaped the architectural style of von Klenze. He built many neoclassical buildings in Munich, including the Ruhmeshalle and Monopteros temple. On Konigsplatz he designed probably the best known modern Hellenistic architectural ensemble. Near Regensburg he built the Walhalla temple, named after Valhalla, the home of gods in Norse mythology. When Greece won its independence, Ludwig I's son Otto became the country's first king. Von Klenze was invited to Athens to submit plans of city reconstruction in the style of Ancient Greece. Russian Emperor Nicholas I commissioned von Klenze to design a building for the New Hermitage, a public museum that housed Greek, Roman, and Egyptian antiquities. Von Klenze also designed and arranged museum galleries in Munich, including the Glyptothek and Alte Pinakothek. Von Klenze was not only an architect, but also an accomplished painter and draughtsman. In many of his paintings ancient buildings were depicted. Those served as models for his own architectural projects. Klenze studied ancient architecture during his travels to Italy and Greece. He also participated in excavations of ancient buildings in Athens and submitted projects for the restoration of the Acropolis. Klenze collected works of important contemporary German painters. He sold his collection, including 58 landscapes and genre paintings, to King Ludwig I in 1841.